-
Så går studierna till
- Vad är en klinisk prövning?
- Varför gör man en klinisk prövning?
- Hur genomförs en prövning?
- Får man någon ersättning?
- Är det riskabelt att delta?
- Vilket skydd har jag?
- Vem skyddar mina intressen?
- Vilka rättigheter och skyldigheter har jag?
- Integritetspolicy
- Cookie Policy
- Drogpolicy
- Biobank
- Forskningspersonen Nils kan rädda liv
- Diabetikern Jesper tror på samarbete
- Fanny donerar blod till forskning
Hur genomförs en prövning?
Prövningen utförs enligt strikta regler som är lika över hela världen. Man jämför ofta en ny behandling med en äldre, välkänd behandling. Det kan också förekomma att man jämför med placebo, så kallat sockerpiller, t.ex. om det gäller sjukdomar där det inte finns någon behandling idag. För att vara säker på att man verkligen mäter den nya behandlingens effekter och inte effekten av forskningspersonens förväntningar, genomför man många undersökningar dubbelblindad. Med det menas att varken läkaren, sköterskan eller forskningspersonen vet vilken av behandlingarna som den enskilda personen får.
Efter avslutad studie ger vi alltid info om vilken behandling man gavs.
Prövningen är noggrant planerad och genomförs enligt ett i förväg bestämt protokoll, en så kallad prövningsplan, som granskats och godkänts av både Läkemedelsverket och regionala Etikprövningsnämnder. Ofta samarbetar många läkare över hela landet i samma prövning och många gånger är de kliniska prövningarna internationella och pågår i flera länder samtidigt.
Friska försökspersoner
I början av utvecklingen av en ny behandling genomförs prövningarna på få, ofta friska och frivilliga, försökspersoner under kort tid. Prövningen kan pågå från en en dag till månader då man ofta kommer till vår klinik vid flera tillfällen.
Patienter
Ju mer man lär sig om behandlingsmetodens effekter och biverkningar, desto större kan prövningen bli, för att till slut ofta omfatta flera hundra, ibland upp till flera tusen patienter, som behandlas under så lång tid som sjukdomen kräver. Prövningen kan pågå från någon vecka, om det t.ex. gäller urinvägsinfektioner, och upp till ett år eller mer, om det t.ex. gäller högt blodtryck eller någon annan kronisk åkomma.